Pages Navigation Menu

header3f_svensk

Thomas_More
image-127
Min samtida Thomas More skrev boken Utopia om ett idealsamhälle som inte fanns där alla var goda och allt var bra. Både Utopia och Fursten kan tolkas som ironiska samtidsskildringar, men medan förbannelserna haglade över mig blev More helgonförklarad. Av det kan dagens politiker lära att det är bättre att tala om hur det borde vara än hur det är.

Om bokens tillkomst och idé

Våren 1514 överlämnade jag min bok Fursten till Florens dåvarande härskare Lorenzo di Medici. Århundraden därefter kom politiker att fördöma boken bara för att därefter tillämpa dess politiska principer. Av andra människor blev jag missförstådd och förtalad. Den politiska karriär jag hoppades kunna återkomma till, tack vare boken, kom inte till stånd.

Efter mitt jordeliv observerade jag allt som hände i världen från min plats i helvetet. Det var en prövning, ty saker som jag skrivit för att varna om verkade ha fallit på hälleberget. Tidens gång gav mig emellertid nya insikter som gjorde att jag ville presentera i en ny version av min klassiker för den moderna demokratiska världen. Hur gör man det från den ”andra sidan”? Jag konsulterade änglar och demoner och fann till slut en lösning.

Genom att sända min ande till jorden och skapa uppenbarelser och drömsyner hos framstående statsvetare, journalister och politiker försökte jag förmå dem att ta upp mina idéer och skriva en ny version av Fursten. Kanske du – ja just du – som just nu läser denna text var en av dem jag försökte påverka. Min plan var perfekt för du skrev och skrev, men inte som jag ville.

Du och andra begåvade personer skrev ner lysande idéer för att lösa politiska problem, men utan den fokusering på makt som är mitt signum. Din största styrka visade sig vara din största svaghet, för att realisera min plan. Du förstod snabbt mina idéer, men istället för att presentera dem för världen utvecklade du dem vidare i egna tankebanor, så att det blev något annat än jag avsåg. Du verkade tro att politik handlar om logisk problemlösning och försummade andra mänskliga drivkrafter i varierande grad, främst den om strävan efter makt och förståelse av människan som en politisk och religiös varelse. Jag var djupt olycklig.

 
Museum
image-128
Mitt gamla hem i Sant’Andrea in Percussina där jag skrev Fursten är numera ett museum.

Först när min ande sent en kväll, på en mörk och regnig bakgata, fann en viss Staffan A. Persson ljusnade läget. Bakfull, utmattad, sjuk, utan pengar, övergiven av alla vänner och hund, med känslan att enbart döden väntade på honom satte Persson sin själ i pant på att troget återge mina tankar, om han bara fick del av mina uppenbarelser. Han hoppades att genom att göra detta, för en sedan länge död och förtalad man, få syndernas förlåtelse för allt han gjort i sitt liv. Jag tvekade eftersom jag förstod att hans synder varit svåra, men med hans själ som hållhake var det värt ett försök.

Resultatet av denna händelse och mina uppenbarelser är alltså Fursten 2.0. När den var skriven uppkom frågan om Persson varit mig trogen eller skulle få betala priset för sitt övermod genom att få brinna i helvetet för evigt? Jag övervägde det noggrant och fann skäl som talade för och skäl som talade emot.

Frimärke Monaco
image-129
Monaco är ett av flera länder som hedrat mig med ett frimärke. Jag var en flitig brevskrivare och varför inte läsa bokens tjugonio avsnitt som brev till politiker som vill förstå sina väljare? Eller brev till vanligt folk för att de bättre ska förstå sina politikers svårigheter?

En sak som talade emot att straffa Persson är de teser boken presenterar i varje kapitel om hur en politiker – i det här fallet en statsminister – ska agera för att vinna och behålla makt. Här några smakprov:

  • En statsminister måste maximera sin makt så att han kan lägga folkets liv tillrätta för deras eget bästa, även om de inte alltid förstår vad det är.
  • En statsminister ska se till att så många nyttigheter som möjligt uppfattas som gåvor till folket från honom och hans regering.
  • En vis statsminister bör ordna det så att hans medborgare vid alla tillfällen behöver staten och honom, sedan kommer de alltid att rösta på honom.
  • Det som avgör många val är inte politikens innehåll, utan dess sken.
  • En statsminister måste vid väl valda tillfällen säga ett för att kunna göra något annat.

Jag tycker de teserna är trogna mitt tänkande så av det skälet behöver han inte rostas i helvetet.

En annan faktor som talar för att Persson slipper brinna är de många likheterna mellan Fursten 2.0 och min föregångare Fursten. Till att börja med är temat det samma nämligen hur en politiker skaffar sig och behåller makt, vare sig sker på bra eller dåligt sätt, enligt rådande normer.

Även den nya boken liknar den ursprungliga i format och antal kapitel. Många kapitelrubriker i de två böckerna påminner om varandra som till exempel de här:

 
San_Gemignano_sign_102
image-130
”En statsman ska förvisso älska freden, men aldrig bortse från kriget som en möjlighet hur fredlig världen än ter sig”, är en av mina teser i Fursten 2.0. Jag organiserade själv en ”värnpliktsarmé” i Toscana under min aktiva tid och för det har jag hedrats med den här skylten i San Gimignano med texten: Här, nära Via de’Fossi och Sankt Franciskus-tornet meddelade Niccolò Machiavelli, sekreterare i republiken Florens, år 1507, som den förste av alla, undervisning i den nya krigskonsten åt den nationella milisen. När den illegala handeln med soldatlöner och de olycksaliga legohärarna avskaffats krävde man för Italienska folket rätten att själv föra krig och gjuta sitt blod för sitt land.
  • Hur en statsminister bör hålla sig till sanningen
  • Hur alla nationers styrka bör mätas
  • Varför statsministrar har förlorat allmänna val
  • Om generositet och sparsamhet
  • Vad en statsminister ska göra för att bli beundrad och ryktbar
  • Om en statsministers rådgivare
  • Vad ödet betyder i människors liv och hur man betvingar det

I den nya boken låter Persson mig berätta om gamla tider och berömda teser från Fursten upprepas i något modifierade för att passa er tid. En av de mest kända låter så här i lätt moderniserad form:

Det finns ingenting så svårt att ge sig i kast med, ingenting så farligt som att söka införa en ny tingens ordning som till exempel att avskaffa ett bidrag. Den som genomför en sådan reform får nämligen som motståndare alla dem som drar nytta av bidraget och endast ljumma försvarare i den stora massan som betalar, eftersom de pengar som sparas är blygsamma för dem.

Allt detta antyder att Persson kan undgå helvetets eld, såvida inte hans andra synder gör ett sådant öde oundvikligt. Naturligtvis kan någon anklaga honom för att smutskasta sitt fosterland genom att dess stolthet ”Den Svenska Modellen” inte framställs helt perfekt. Men det vore orättvist eftersom Persson inte göras ansvarig för vad hans huvudperson – det vill säga jag – påstår. Anser du att jag skämtar om allvarliga ting ska du inte skylla på mig, utan på den svenska politiska verkligheten som helt ofrivilligt bjuder på lustigheten.

Finns det då inga skäl att låta Persson brinna i helvetet? Svaret kan vara ja och läser du boken förstår du varför. Jag överlåter dock beslut i den frågan till Han som styr över levande och döda i evig tid. Tack vare Hans oändliga visdom kommer Hans dom över Persson att bli rättvis.

Om du har frågor, synpunkter eller rättelser var vänlig maila machia@comhem.se