Pages Navigation Menu

header3f_svensk

Utsikt från SAiP
image-831
Utsikt från min hemby Sant’Andrea in Percussina. Klara dagar som denna såg man domen och hustaken i Florens.

Machiavelli från Helvetet

– Det är en stor ära för mig att få beträda denna Internetionella scen och på detta sätt få meddela mig med Furstliga Högheter, Presidenter, Statsministrar och Herrar av lärdom, rang och ära. Inte för att jag skulle vara ovan att umgås med personer ur era kretsar. På min nuvarande boplats i Helvetet är ni väl representerade, men om ni läst min landsman Dantes redogörelse därifrån förstår att det ibland kan vara svårt att göra sig hörd.

Jag hälsar er med respekt och önskar er alla ett långt och lyckligt liv. Jag hälsar även allt kvinnfolk, samtidigt som jag beklagar att ni är underrepresenterade i helvetet eftersom jag alltid uppskattat ert sällskap. Dock håller den situationen på att gradvis förbättras, tack vare ert växande medverkan i samhällslivet, som kvalificerat många av era systrar att komma hit sedan de lämnat jordelivet.

Jag vet att många av er hellre skulle sett en annan person från Medelhavsområdet komma tillbaka från de döda, men när så inte sker ska ni inte lasta mig för det. Vare sig vi som är döda vistas i himlen eller i helvetet har vi mycket lite att säga till om. Å andra sidan är vi vana vid det sedan jordelivet, ty människans öde är att styras av mäktiga krafter, bortom deras kontroll, såväl under som efter jordelivet. Hur jag lämnade det livet måste jag berätta.

Machiavellis_grave_76
image-832
I Italien är jag numera en nationalhjälte eftersom man känner till mina insatser för mitt land. Jag är begravd i kyrkan Santa Croce i Florens och inskriptionen på min grav hade fått mina ögon att tåras om jag varit bland de levande: Det finns inget hyllningstal som är nog värdigt denne store man. (Tanto nomini nullum par elogium)

Min död och nuvarande situation

För många är mitt namn förbundet med våld, list, bedrägeri och lögn, men det är ett misstag. Då förväxlar ni mitt namn med ordet ”Machiavellism”, som brukar beteckna det jag beskrev i mitt klassiska verk Fursten som jag presenterade 1514, för ganska exakt 500 år sedan. Boken gav mig dåligt anseende under lång tid, men idag är det tack och lov annorlunda.

Numera gläder jag mig åt att vara erkänd som banbrytande filosof, författare och historiker. Självklart skulle jag glatt mig åt dessa lovord under min levnad, men bättre sent än aldrig och lovorden har nått fram till mig i Helvetet. Orsaken till att jag är där ska jag nu berätta.

På min dödsbädd – omgiven av mina nära och kära – föll jag i sömn och drömde att jag såg illa klädda män med plågat utseende. Jag frågade dem vilka de var och de svarade att de var de fromma och välsignade på väg till paradiset. Jag insåg att mina synder varit svåra, men att Gud är god och skulle ge mig sin förlåtelse. Sedan skulle Han bereda mig en plats bland de sina och då visste jag vad som väntade mig.

Drömmen fortsatte dock och jag såg män i fotsida dräkter i vackra färger med bårder dekorerade med silvertråd inbegripna i livliga samtal. Jag gick närmare och upptäckte att männen var några av antikens stora filosofer som Platon, Plutarchos och Tacitus och ämnet som så engagerade dem var politik. Jag frågade även dem var de var på väg och de svarade till helvetet där de hade sin boning.

Schimp
image-833
Politik är tidlös brukar jag säga och den här schimpansen bevisar det. Som jag skriver i boken är han några miljoner år efter oss i utvecklingen, men i hans samhälle finns samma politiserande i form av maktbegär, kompromissande och kohandel som i vårt.

När jag vaknade var jag så uppspelt att mina kära hoppades att jag var på väg att tillfriskna, men så var inte fallet. Jag bad min pater lämna rummet och berättade viskande för mina nära att jag föredrog att komma till helvetet för att kunna samtala med antikens stora filosofer, framför att försmäkta av långtråkighet tillsammans med de fromma och välsignade i paradiset.

De tog vad jag sa med fattning. Min kära Marietta log mot mig som hon brukade göra när jag skämtade, men det gjorde jag inte denna gång. Istället för att säga att det var allvar slöt jag mina ögon och började min resa till den andra sidan.

För er som läser detta kan jag berätta att min vistelseort verkligen är Helvetets första krets just tillsammans med antikens filosofer. Här bor även andra personer som föddes före Jesu tid och därför inte kunde bekänna sig till honom och följaktligen förvägrats tillträde till paradiset, trots oklanderligt leverne, exakt som min landsman Dante beskrev det i Den gudomliga komedin.

Mitt liv i korta drag

First Circle of Hell
image-834
Jag vistas nu i helvetets första krets tillsammans med antikens stora filosofer. Om ni tittar på bilden noggrant känner ni säkert igen några av dem.

Jag föddes 1469 i staden Florens som son till en advokat och jag avled 1527 på grund av min höga ålder. Det var en tid av kaos och hastig förändring som övergår allt förstånd. I Italien störtade furstar till marken med en kniv i ryggen, påvens gäster tömde ett glas vin och somnade in för att aldrig vakna mer och påvens son, Cesare Borgia, anförde en armé som sökte utvidga kyrkostaten genom att erövra italienska småstater.

Min politiska karriär inleddes när Florens blev republik 1498 efter det att den regerande Medici-familjen kastats ut. Jag utnämndes till sekreterare i Andra kansliet som fungerade som ett utrikesdepartement samtidigt som jag blev sekreterare i den kommission som ansvarade för krigsmakten. Jag var då 29 år och kastades snart ut i hetluften när Cesare Borgia närmade sig vårt land med sin armé. De tios råd sände mig att möta Cesare, ta reda på hans planer och förmå honom att inte anfalla vår republik. Så skedde inte heller.

Som florentinskt sändebud träffade jag senare tidens främsta europeiska ledare som till exempel Louis XII av Frankrike, Ferdinand II av Aragonien, kejsar Maximilian I av Habsburg, ett antal påvar och furstar som styrde de italienska stadsstaterna. När jag i den här boken, Fursten 2.0, ger Sveriges statsminister råd är det inte första gången så sker med högt uppsatta statsmän i viktiga frågor.

Piero Soderini
image-835
I Republiken Florens hade vi ett politiskt system under 10 år som kan betecknas som fördemokratiskt. Vår ledare Piero Soderini var min chef och fungerade som en president innan han störtades och familjen Medici återkom.

Min karriär fick ett hastigt slut 1512 då familjen Medici återtog makten i Florens. Kort efteråt arresterades jag misstänkt för att ha deltagit i en konspiration mot de nya makthavarna. Jag torterades, erkände inget och frigavs. Efter det skrev jag ner mina politiska erfarenheter i en bok som blivit känd som Fursten, som jag överlämnade till Florens högste regent Lorenzo di Medici i hopp om att han skulle anställa mig.

Så skedde inte till min sorg, men mitt verk spreds över hela Europa, missförstods och förtalades och gav mig ett dåligt namn. Ändå var min bok så banbrytande att den fortfarande läses och citeras efter 500 år, som ni vet. Jag beskrev däri vad som gav politisk makt, vare sig det var moraliskt riktigt eller fel, utan att hota syndare med Guds dom, som man förväntades göra i sådana verk. Följaktligen bannlystes boken av kyrkan och i engelska pjäser blev jag en kanalje vars namn förvanskades till ”Match-Evil” och ”Match a Villain”.

Men redan vid mitten av 1500-talet vann jag erkännande som nydanande politisk tänkare av den franske filosofen Jean Bodin, på 1600-talet av engelsmannen James Harrington och så har det fortsatt. Idag har jag återvunnit min ära och ses av många lärda som en genial politisk filosof med människors frihet som ledstjärna, vars texter en medborgare kan läsa för att avslöja politikens spel, eller politiker för att finslipa sin taktik.

Galileo
image-836
Galileo var min landsman som gav världen kikaren för att upptäcka universum, men prästerskapet vägrade titta. På samma sätt har många vägrat titta i min ”kikare” i form av boken Fursten, för att lära sig om härskandets konst och slippa bli bedragna.

Den nya boken Fursten 2.0

Det är med viss bävan som jag åter medverkar i en bok om maktens konst eftersom priset jag fick betala för min förra bok var skymf och vanära långt efter min död.

Ska jag vara ärlig svek mig omdömet förra gången när jag publicerade Fursten. Jag skulle naturligtvis svept in mina rekommendationer om cynisk maktutövning i fördömanden, hänvisat till Guds dom, citerat Frälsaren och smickrat dem vars sympatier jag ville vinna. Ett begrepp som ”politisk korrekthet” fanns inte på min tid och frågan är om det hade hjälpt mig, ty detta begrepp hade varit mig främmande. Det var inte för att jag var ”politisk korrekt” som lyckan stod mig bi under lång tid.

Många har frågat sig varför jag vid en ålder av endast 29 år, utan adlig börd, utnämndes till så framträdande poster i vår republik och dessutom tilldelades viktiga uppgifter som räddade den från undergång. Jag hoppas det inte uppfattas som skryt – ty sådant är mig också främmande – när jag säger att min förmåga att klart och tydligt säga sanningen och vad stunden krävde hade gett mig respekt och inflytande. Det gav mig framgång och ära under min tid som ämbetsman i Republiken, men ingen lycka när jag presenterade Fursten.

Chamberlain_Hitler
image-837
Om Chamberlain hade läst och förstått Fursten hade han aldrig vikit undan för Hitler 1938, för att ta det mest uppenbara fallet när en person trodde att maktutövning och moral måste ha ett samband.

Förstod människor den på min tid, eller har de någonsin förstått den? Jag undrar fortfarande. Mitt öde påminner till en del om Galileo Galileis. Som ni vet konstruerade han en kikare, riktade den mot himlavalvet och fann att jorden inte var Alltets medelpunkt utan en av flera planeter som roterade runt solen.

Han presenterade sina rön och möttes av protester från den kyrkliga hierarkin. Han svarade med att erbjuda dem titta i kikaren för att själva kunna skilja på lögn och sanning. Då hände det som strider mot allt förnuft; Galileis motståndare vägrade titta i kikaren.

Är det inte samma sak som hände mig? På ett mentalt sätt vägrade mina vedersakare att titta i min kikare för att själva upptäcka att politik och moral är skilda saker. De skulle kunnat se vad jag såg och tagit ett nytt vetenskapligt språng som inte rörde astronomi, som i Galileos fall, utan om en härskandets vetenskap där man iakttar, utan att låta känslorna ta över och bli upprörd.

Om så skett tror jag inte auktoritära härskares styre blivit värre, men omvärlden hade inte reagerat så enfaldigt mot dem, utan sett igenom deras vackra tal på ett tidigt stadium. Jag nämner enbart Adolf Hitler eftersom det är det mest anmärkningsvärda fallet, även om exemplen är otaliga. Istället för att se dem som deras ondska såg omvärlden dem som udda personer som det nog gick att komma tillrätta med om man själv var anständig.

Macvin1
image-838
Vårt Toskanska vin saknar motstycke och nu har det fantastiska hänt att de döpt en flaska efter mig. Jag föreslår att ni korkar upp en butelj och sätter er med glaset i ena handen och min nya bok i den andra.

När jag nu ytterligare en gång försöker överlämna en ”kikare” i form av Fursten 2.0 vet jag att världen har förändrats, men jag vet också att människorna är desamma. På min tid handlade det om att rädda människor från furstars galenskap, nu handlar det också om att rädda människorna från dem själva. De har ödet i sina egna händer och är inte utelämnade till några andra än sig själva.

För att hantera detta skulle en förståelse av den mänskliga naturen, som jag skriver om i mina böcker, vara en början. Denna ”natur” har präglats av alltifrån den mest varmhjärtade medmänsklighet till den blodigaste formen av konkurrens ni kan tänka er. Men ni måste fortsätta att hantera denna natur genom att skapa lagar och institutioner som utnyttjar dess goda sidor och sätter gränser för dess dåliga.

Jag vill tacka min broder i anden att föra ut mina tankar till världen, herr Staffan A. Persson, från Stockholm, Sverige. Jag förstår om ni är skeptiska mot denna person för det var jag själv i början. Trots sin ungdom och ringa erfarenhet, han är bara 67 år, har han ändå utfört ett respektingivande arbete. Tycker du annorlunda och själv är framstående ledarskribent, akademiker eller politiker undrar du säkert varför jag inte låtit mina uppenbarelser komma över dig, så att vi tillsammans kunnat skriva denna bok. Klicka på TILLKOMSTHISTORIA så får du svaret.

Om du har frågor, synpunkter eller rättelser var vänlig maila machia@comhem.se